Sanna

Ja hur tusan ska man känna sig egentligen?  Först så inser man att man måste ställa in festen på bröllopet men med den gudasnälla pappan man har så får man inte göra det. Känner en liten räddning men stor skuld och urdåligt samvete. Sen löser sig mer och mer saker och man ser en öppning på eländet och känner att nu, nu kan det bli riktigt bra plus att man ska försöka betala tillbaka till pappa vilket känns som en lättnad men man får försöka klara sig månaden ut och se hur mycket man kan spara ihop till honom. Om man kan komma upp i halva summan till en början iaf. Man pratar med folk och känner att de verkligen bryr sig om en. Sen när man är på topp ja då ska det börja jävlas igen. En tårta som bara blir katastrof sen kristyren som inte alls blir bra sen en tårta till och sen den så kallade bestmanen som bara är ett svin rent ut sagt. Visst nu är det skönt men jag tycker ändå inte att man slänger en vänskap i sjön så lätt. Men det är hans problem och det tänker jag skita fullkomligt i. Nu låter jag iskall men det bryr jag mig inte om. Nu ska jag bara tänka på min familj sen kan idioter hålla sig borta. Punkt slut! Jag och Älsklingen har iaf haft en mysig dag och nu ska vi fixa med lite vigselprogram. Snart är det dags! Om några minuter så är det bara 2 dagar kvar. Tiden går så fort nu!
Imorgon måste jag baka klart tårtorna och lägga ihop iaf en som vi kan ta med till svärmor och förvara i hennes kyl. Se om hon har någon mer tårtkupa som vi kan ha en liten till i. Den stora har vi inte löst än men vi får komma på något bra. Måste göra blommorna och bladen imorgon också. Den sista dekorationen hoppas jag att vi kan göra på fredag. Annars får någon vänlig själ ta åt sig äran att inte hunnit göra klart tårtan :D Me myself and I typ.
Tack till min familj och vänner som finns. Riktiga vänner. Ni är guld värda!
Funderar på en promenad eller lägga sig och sova... får se... nu ska jag hjälpa gubben min... min underbara gubbe!